Ju, det har jag. Får jag inte eller? Även om jag är en invandrare så får jag vara så. Vet ni varför, för att jag är en del av samhället, en del av Sverige. Jag har fått nog på segregationen och på den blinda integrations politik. Det är brist på integration. Vi lever nu i mångfaldigheten och samhället växer och växer mot att bli mer öppet. Nu är det dags att börja satsa på hur ska vi integrera folket. Att förneka eller försöka försköna sanningen gör läget ännu värre. Staten måste erkänna att vi bor just nu i ett segregerat samhället där (vi och de) begreppet styrs över.
Vems fel är det att det finns vad som kallas ”förorterna”? Eller det kanske inget fel på eller även tanken kan varit så från början dvs att skapa förorterna åt andra klass medborgarna och där ska alla problem hamna längre bort från oss på ”finaorter”? Att bosätta mig i såna områden var inte mitt fritt val utan det var det enda valet jag hade.
Jag har rätt att tänka högt och dela med mig min bekymmer för att jag ser nu konsekvenserna. Ärligt talat jag tänker inte förvänta mig nåt åtgärd från staten eller bättre sagt från den offentlig sektorn. Vi måste ta ställning nu för de som sitter högt upp har inte tid att tänka på oss ”människor”. Javisst de välkomnar hundratusen tals nyanlända men de har inte tid att slösa på vad dem bör göra för att hjälpa de nya kommande att integreras.
Nu ska jag börja visa mig utan att skämmas. Jag är en invandrare men jag är en del av det fina Sverige och jag vill göre det bästa jag kan för att alla som bor här ska ha det bäst. Att le och vara ärlig är grunder till en sån ställning nästa steget är att behandla alla lika. Vi är olika med ändå lika värda. Det spelar ingen roll varifrån du kommer utan det viktigaste är dina handlingar mot dina grannar, medmänniskor och ditt samhället. Vi alla borde vara tacksamma för allt Sverige gett oss därför måste vi ge nåt tillbaka. Dina handlingar speglar dig själv och vem du är.